En kamp.

image

Världens bästa Boris.

Trots att det här är det absolut bästa jag någonsin gjort så är det också det absolut svåraste.

Jag älskar mat, jag älskar att äta, men jag vet inte när jag kommer kunna äta på riktigt igen. Jag har inte ätit riktigt på nästan en vecka, det har mest bara varit soppor och yoghurt. Så när jag idag (äntligen) fick i mig något riktigt, pannkakor, sa min kropp ifrån. Jag har varit illamående hela kvällen och är nu så matt och less att jag inte riktigt vet vad jag ska göra.
Patrik gjorde några rostade mackor till kvällsfika och jag ville bara gråta. Det luktade så gott, såg så gott ut, att tårarna verkligen sprängde bakom ögonlocken.

Hat är något väldigt hårt, ett ord jag väldigt sällan använder. Men jag verkligen hatar det här.
Jag hatar att inte kunna sova på höger sida. Jag hatar att inte kunna gäspa riktigt. Jag hatar att inte kunna vara vaken en hel dag utan att ta fyra 2-timmars powernaps. Jag hatar att må illa mest hela tiden. Jag hatar att inte kunna äta riktig mat.
Jag hatar att ständigt känna tårarna trycka bakom ögonlocken.

Jag är så otroligt glad att jag har de två bästa pojkarna i hela världen som stöttar och hjälper mig igenom detta. Under några de värsta stunderna kommer Boris och kryper upp i famnen och spinner, kramas och är världens gosigaste. Det går inte att INTE bli glad då, och även det minsta leendet gör det hela lite lättare. Patriks varma, stärkande kramar gör också allt bättre, tryggare. Jag känner mig inte lika liten och ensam i vårat universum.
Patrik och Boris gör så att det känns som att jag kommer klara mig levande genom detta.

Käkledsoperation – Diskektomi

Jag tänkte här bjuda på mer information om och mina anteckningar från de senaste dagarna, för er som är nyfikna!

11 november 2015:

”Jag kan med stor säkerhet säga att det här är en av de bästa dagarna i mitt liv!”

Vi gick till avdelningen strax innan nio, där jag fick min säng, de vackra kläderna, nål i armen och förberedande tabletter. Jag hade dagen innan fått veta att den preliminära tiden för min operation var runt lunchtid, och på dagen D sa det att det var dags klockan tolv. Halv elva (tror jag det var) började min säng rullas ner till operationssalen, det var väldigt långt dit från op.slussen – och jag började frysa en aning på vägen. Väl framme vid salen träffade jag två otroligt trevliga narkossköterskor och en trevlig läkarstudent, namnen på de flesta är helt borta, men några kommer jag faktiskt ihåg!
Jag hann knappt komma in i salen innan de insåg att det var iskallt där, så jag fick en underbar värmefilt under täcket och fick sedan börja andas syrgas. De har slutat med narkosgas och kör istället med en narkosspruta, så det var faktiskt inte lika nervöst som när jag blivit sövd med gas. Det sista jag minns är att ena narkossköterskan tog mig i handen, sa att de skulle ta väl hand om mig och avslutade med ”sov så gott nu”.

Jag vaknade (lite halvt) till liv på uppvaket, väldigt yr och förvirrad, och när jag efter en stund kollade på klockan var den strax efter tre. Jag fick en morfinspruta halv fyra, då en av sköterskorna upptäckte att vänstra stödstrumpan gjort så att hela benet stasat sig, så hela låret gjorde ont och jag trodde det var slut. Jag vet inte riktigt hur länge jag låg där, men ”min” sköterska frågade säkert tio gånger om jag var kissnödig. Jag sa nej varje gång,  då jag inte kände någonting, men hon såg då ut att bli lite orolig. Hon sprang iväg och hämtade en apparat, skannade min urinblåsa och utbrast ”Nu ska jag hjälpa dig till toaletten, för det är mer än en halvliter i din urinblåsa!”. Klumpigt och ostadigt var det, men jag klarade det, även om det tog lite tid! Sedan fick jag lägga mig i sängen igen, i väntan på transporten upp till op.slussen. Medan jag låg där och väntade tog de bort nålen som de satt i foten under operationen och sprang omkring och ringde runt på hela sjukhuset för att hitta min avdelning. Mitt under väntandet sa jag till en av sköterskorna att det kändes blött bakom örat varpå hon svarade ”jaa…..det är väldigt mycket blod där…”, sååå det läckte en massa blod som rann nerför halsen och som fastnade i allt mitt hår… Skapligt äcklig känsla, något kladdigt och varmt rinner nerför halsen, ner i tröjan och täcker 70% av dig och kläderna. Sköterskan försökte lägga ett förband för att stoppa det hela lite, men det gick inte så bra.. Jag tror jag låg på uppvaket och väntade i säkert en timme innan någon kom och hämtade mig, och när jag kom upp på rummet var min mor borta. De hade sagt att de skulle ringa henne när jag låg på uppvaket, men när jag kom tillbaka på rummet och fick min telefon igen så hade hon fortfarande inte hört något från någon. Så när jag skrev till henne förstod hon att jag var tillbaka på rummet, så efter en stund kom hon dit. Jag hade ännu inte ont i käken, men jag var väldigt trött och lade mig därför och sov en stund. När jag vaknade var mor borta igen, men kom efter en stund med en present till mig. En söt liten gosedjursgris som jag sett i kiosken på morgonen!
Vid femtiden fick jag en rumskompis, och ganska direkt började vi prata och blev vänner. Fr.o.m. då umgicks vi hela tiden tills hon blev utskriven dagen efter. Vi på op.slussen 6 kunde inte ha fått bättre sällskap! Vi var och åt kvällsfika tillsammans, pratade massvis, stöttade varandra och kollade på tv tillsammans när ingen av oss kunde sova. Det är verkligen guld värt att ha bra sällskap under stunder som denna vecka bjudit på.

image

Anteckningar:
• Efter morfinsprutan jag fick vid halv fyra dag 1 fick jag inget mer smärtstillande på hela dagen, då smärtan var obefintlig. Det var helt fantastiskt!
Det enda, stora, problemet under dag 1 var att de hade väldiga problem med att stoppa blödningen, då det är ganska besvärligt att lägga om – för örat är i vägen. Allt som allt blev det 7 omläggningar under första dygnet, och ännu en omläggning alldeles innan jag fick åka hem dag 3.

image

• Undra om jag uttalade mig för fort och jinxade det hela, för natten har varit ett rent helvete. En hemsk smärta som inte försvunnit trots alla möjliga mediciner, ej heller kylpacket gjorde någon skillnad.. Vi får se vad kirurgen säger under ronden, men jag hoppas att det inte blir någon fler natt som denna.

image

• Igår ägnade de all sin tid åt att försöka stoppa blödningen, vilket löste sig efter sisådär sjunde bytet av totalfylld kompress. Idag ägnar de all sin tid åt att försöka dämpa smärtan, vilket är ännu besvärligare då ingenting funkar. Jag går just nu på fyra olika smärtlindrande mediciner, som sköterskorna kommer och fyller på var och varannan timme – dock utan resultat hittills, förutom att hela kroppen håller på att rasa ihop av trötthet. Så ja, jag går genom helvetet just nu – men det här är fortfarande något av det bästa jag någonsin gjort.

image

image

Sista bytet av förband innan hemfärd, svullnaden syns lite extra på denna bild, och det syns exakt var tejpen suttit.

Jag önskar verkligen att jag hade tagit  min rumskamrats nummer, så jag skullr kunna höra av mig till henne och tacka för hennes fantastiska hjälp. Under första natten kom all min smärta multiplicerat med femtioelva, och inga smärtlindrande preparat kunde minska smärtan ens för en liten stund. Vid 2-3 under första natten försökte vi oss på en morfinspruta+morfinsdropp, men inte ens det hjälpte. Vi använde oss också av kylsklampar och isfyllda handskar för att försöka få svullnaden att gå ner, och på så sätt även smärtan. Men ingenting hjälpte, förutom min rumskamrat.
Trots att även hon var nyopererad så försökte hon få mig på andra tankar. Vi pratade massvis om djur och livet, och under natten ringde hon även efter nattsköterskan – så att hon kunde hjälpa mig. Hon bad nästan aldrig om något till sig själv, utan sa åt dem att ge mig allt de kunde så att jag skulle få sova en liten stund i alla fall. Hon var verkligen en helt fantastisk person, och jag är så otroligt glad att jag fick just henne som min rumskamrat.

Hon hade sån tur att hon fick åka hem efter en natt på op.slussen, och jag hoppas att det går bra för henne i framtiden, att operationen lyckades!
Jag blev kvar en natt till, då de inte riktigt visste vad de skulle göra åt min smärta. De tog till allt de hade, men ingenting funkade, utan det blev mest bara värre. Andra natten var ganska lik den första: jag hade fruktansvärt ont och fick inte sova mer än 15 minuter åt gången (och kom därför inte ner i djupsömnen). Under både första och andra natten kom nattsköterskan in en gång i timmen, för att ge olika mediciner och för att byta den isfyllda handsken som ständigt låg vid min kind. Mitt i all smärta blev jag då och då också väldigt illamående, så två gånger fick jag sprutor mot det och innan jag skulle åka hem idag fick jag en tablett för att slippa illamåendet som börjat igen och för att överleva resan. Vi kom aldrig riktigt fram till VARFÖR jag blev illamående flera gånger, men vi pratade om att det måste ha varit av smärta, hunger eller eventuellt av morfinsprutan+morfindroppet jag fick under första5 natten. Eftersom det kunde vara det sista alternativet så vågade de inte ge mig det något mer, utan gick på de tyngre artilleriet med två olika sorter oxynorm, och de bytte också ut alvedonen mot citodon ett tag – dock utan resultat.

image

Här är de mediciner jag fick med mig hem från sjukhuset. Fyra stycken smärtlindrande preparat och även antibiotika (då det trots allt blödde ganska mycket under första dagen, och bakterier+blod/gegga/gojs vid sår=sant. Kirurgen ville helt enkelt inte chansa.)

Jag fick åka hem efter natt två, dels för att jag verkligen ville hem, och dels för att kirurgen inte trodde att jag skullr bli värre – utan att det bara skulle bli bättre fr.o.m. nu. Min sköterska Helene var dock väldigt skeptiskt och ville inte riktigt släppa iväg mig, och jag förstår henne. Hon är en av sköterskorna som var med mig genom de hårdaste smärt-stunderna, hon såg hur hemskt det var för mig och att ingenting hjälpte. Men jag lovade henne att jag skulle ringa upp dit direkt om det vart något, om smärtan blev värre igen eller om jag t.ex. fick feber. Vi sade sedan hejdå.

Att sitta i en bil i tre timmar på en allt annat än rak och platt väg är inget jag rekommenderar två dagar efter en käkoperation. Det var några gånger som jag trodde att jag skulle gå åt, det var verkligen hemskt. Men jag klarade det, och jag ligger just nu i vår egen säng, i vårat eget hus, men mina egna pojkar. Mina älsklingar. Boris har legat på mitt bröst i närmare fem timmar ikväll, som för att trösta och hela. Han har legat och kramat om min hals, tryckt pannan mot min kind, spunnit som en tok och visat så otroligt mycket kärlek, vår älskling.
Jag är så tacksam för att jag har de två bästa pojkarna i mitt liv, två som älskar mig lika mycket som jag älskar dem. Som stöttar mig genom allt och som alltid finns vid min sida.

image

Svullen och go’ i halva ansiktet.

Stort tack till dig Patrik, tack för att du är världens bästa pojkvän och sambo. ❤

Time to catch up.

image

Det är mycket som har hänt sedan jag sist skrev här, både bra och dåliga saker. Men mest bra.

+
• Jag blev faster för andra gången.
• Jag har blivit klar med mina studier (för stunden).
• Jag har fått veta att jag ska bli faster igen i februari.
• Jag och Patrik har firat vår två-årsdag.
• Vi har blivit föräldrar det världens bästa Boris af Para.
• Jag har tagit körkortet.
• Jag har varit på en arbetsintervju för ett fantastiskt jobb.
• Jag har fått ett preliminärt datum för min efterlängtade käkoperation.
• Jag har efter tre (TRE!!!) år äntligen besökt Östersund igen.
• Jag fick överraska storebror Anton och hans sambo med att jag skaffat körkort. Storebrors reaktion var fantastisk.


• Jag är ej student längre, utan arbetssökande.
• Min telefon är överfylld med bilder på Boris.
• Jag har blivit sjuk, med feber och torrhosta (friskförklarad från förkylningsastman MY ASS).
• Jag är väldigt nervös och stressad inför den närmsta framtiden och vet inte riktigt hur något ska lösas.
• Jag fick tyvärr inte jobbet.
• Mitt favoritkaffe är slut.

image

Jag är så slut och orkeslös så jag orkar inte gå in närmare på något just nu. Vill ni veta något mer om något speciellt på listorna? Lämna en kommentar så skriver jag mer om det!

Nu har min hosta lugnat ner sig en aning, så jag ska försöka somna – så det blir åtminstone några timmars sömn innan Boris drar upp mig.
Ha det bra allesammans. Kärlek och ljus!
(Ps. Här får ni lite mer bilder från senaste tiden. Mest på Boris och hans favoritställen. Ds.)

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

”…in 2 easy steps”

Nej, jag har inte riktigt så myclet att skriva om nu för tiden. Jag har fullt upp med skolarbete och att ta mig genom dagarna som mer eller mindre är fyllda med smärta. Jag väntar fortfarande på att få komma till Kirurgen i Sundsvall med käken, och det har nu gått 8 månader sedan jag sist träffade doktorn för ryggen – och det är fem månader sedan jag skulle ha fått en ny tid dit. Sjukvården ligger inte på plussidan just nu.
Vi väntar också på att det ska bli september, då vi går från att vara två till att bli tre! En vacker liten kille kommer till oss då, och vi (mest jag) längtar otroligt mycket!

Men, eftersom jag nu inte har så mycket att skriva om så tänkte jag bjuda er på lite tips. Allt är så enkelt!

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

En flytt till Italien.

image

Ikväll drömmer jag.

Jag drömmer mig bort, till värmen och annorlunda kulturer. Till ett annat land, en annan del av världen.

I 22 års-present (eller 25, så är jag färdigutbildad) önskar jag mig en permanent flytt till Toscana. Livorno, Firence, Pisa – det spelar inte så stor roll, bara jag får flytta till landet och regionen som jag drömt om sedan tio år tillbaka.

image

Under the Tuscan Sun har, sedan jag såg den 2005, varit min absoluta favoritfilm. Och där & då blev min allra högsta dröm att själv få flytta till Toscana. Kanske en lägenhet, kanske ett hus. Jag har aldrig varit mycket för lägenheter, men jag kan stå ut med att bo i en lägenhet i Toscana tills tillräckligt med pengar och kunskaper samlats ihop för att köpa ett hus. I promise.

Seriesnack och GIFs.

Alltså, aldrig trodde jag att jag skulle börja kolla på Teen Wolf, men tji fick jag.
För ett tag sedan pratade jag och en vän om denna serie, och hen berättade att hen heller aldrig tänkt se serien – men som efter att ha provtittat på ett avsnitt så hade hen plötsligt sett alla säsonger.
Jag tänkte samma, att jag ser på första avsnittet i alla fall, ”det lär ju ändå inte vara så bra att jag fortsätter kolla”. HAH! På en vecka, förra veckan, sträck-kollade jag på alla fyra säsonger. Ikväll började jag om från början igen. DET ÄR JU EN HELT FANTASTISK SERIE! Mängder med sarkasm från Stiles (Dylan O’Brien), varulvar, en kanima, wendigos, en nogitsune, kitsunes, lite halv-lama effekter ibland…den har allt!
Det är inte ofta jag skrattar högt, men när jag ser på denna serie bryter jag titt som tätt ut i gapskratt. Men det är inte bara roligt. Det är spännande, sorgligt och ibland lite tråkigt. Men, säsong 3b (säsong 3 är uppdelad i a och b, dunno why) är den mest psykiskt jobbiga säsong jag någonsin sett av en serie. Många gånger rann tårarna oavbrutet, det gjorde ont i hela kroppen under vissa händelser och det var verkligen psykiskt jobbigt från början till slut.
Kanske alla dessa känslor beror på att jag är HSP, men många har bekräftat att även de fällt tårar och mått dåligt. Men trots att det var så otroligt jobbigt att se på så är det också den absolut bästa säsong jag någonsin sett av en serie, EVER.
Just därför ser jag nu om alltihop, för det är den bästa serie jag någonsin sett.

Här bjuder jag på lite gifs från några av de roliga händelserna (men självklart är det roligare att se avsnitten än gifs);

image

image

image

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

image

—————————————————————-

image

image

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

—————————————————————-

image

Stress och examinationer.

image

I got 99 problems, but a muntlig examination ain’t one.

Med detta menar jag att jag nu (äntligen) är klar med denna termins kurser! Så nu har jag (äntligen) en vecka ledigt, innan det är dags att börja med 3-4 nya kurser. Jag börjar bli lagomt less på allt detta nu, och jag har åtminstonde 40 veckor kvar innan jag (äntligen) är klar. Fan vad jag längtar.

Det här är inte bra för mitt hjärta. Innan varje muntlig examination stänger min kropp av, jag mår fysiskt och psykiskt dåligt. Trots att jag vet att det kommer gå bra så blir jag så otroligt nervös och stressad av att  veta att jag strax därpå ska sitta i ett webcam-möte med en främling.
Igår hände det igen.

Hela eftermiddagen och kvällen hade jag så ont i magen att jag trodde det var blindtarmen, och den vanliga smärtan i bröstbenet blev värre – på grund av att jag spänner mig av stressen.

Men, det gick ju som vanligt bra med examinationen! Efter en massa strul med Adobe. Hela skiten laggade sönder en bit in i mötet, och efter att ha jävlats med det i säkert tio minuter fick vi igång det igen. Men vi fick köra utan kamerorna för att det inte skulle strula ännu mer, så det kändes bra att det var en lärare jag haft i många andra kurser också, så vi ”kände” varandra.

image

Annars så händer det inte så jättemycket i mitt liv just nu. Jag och min andra halva håller på och snickrar och fixar till ute i garaget, vilket blir kanonbra. Vi har varit ute där och stökat på varje kväll sedan i söndags, och nu är det väl mest bara golv och staket kvar.
Efter att vi gjort klart där ute får vi väl se vad vi gör, kanske vi påbörjar renoveringen av trappan inne. Men det är så mycket jobb… Fast, ju tidigare vi börjar desto fortare blir vi klara!

Men, hur har ni det? Njuter ni av vårvädret? Det gör jag. Det är så fantastiskt fint väder idag, med 15-20°c och solsken. Så passa på att njuta ni med!

Fruitbowl.

image

Jag har kommit in i en galen frukt- & teperiod. Har precis tryckt i mig en halv galiamelon, två bananer, tre äpplen och ett okänt antal jordgubbar, sååååå gott! Och till all denna frukt har jag förtärt säkert en liter yogitea, precis som att det aldrig blir fullt i lillmagen.
Det blir så ibland, fruktperioder. Det kan på bara några dagar gå från att jag inte äter minsta lilla frukt och grönt, till att det är det enda jag äter.

Är det någon mer som brukar vara med om dessa perioder?

image

Det här är förövrigt mitt 200 inlägg här på Life as HSP, så det var ju alldeles perfekt att jag köpte allt detta gotta idag.

Reportage om mobbning.

1200 (1) copy
(Foto: Katarina Östholm)

Hej gott folk!

Jag har idag inte så mycket att skriva, utan hade bara tänkt skicka iväg er till Allehanda (öppnas i ett nytt fönster) där ni kan läsa/kolla på ett reportage om mig och min historia. Och om ni inte ännu gjort det så får ni gärna också läsa mitt tidigare blogginlägg Mitt liv (öppnas också i ett nytt fönster).

Och självklart får ni hemskt gärna dela både reportaget på Allehanda och mitt tidigare blogginlägg, så att det här når ut till fler. Det är alldeles för många som är utsatta för mobbning, och med att gå ut med detta hoppas jag att fler inser vilket stort problem det faktiskt är. Mitt mål är att hjälpa andra som är utsatta för mobbning, både genom att upplysa samhället och genom att få andra att själva våga stå upp och säga till när de inte mår bra. Som jag berättade för Katarina (reportern) så är det ofta så att även mobbaren inte mår bra, och därför försöker trycka ner andra för att må bättre. Men i slutändan så blir det bara värre för bägge parter, och därför måste vi se till att det blir en förändring.

Och för att avsluta det här inlägget,
stort tack till all fantastisk respons jag får för det här. Det gör mig så fantastiskt glad att se alla fina ord, lyckönskningar och peppningar ni ger mig. Ni är guld värd!

100 frågor.

image

Eftersom det inte har hänt så mycket den senaste tiden, i alla fall inget jag tycker är viktigt att skriva om, så hade jag tänkt roa er med 100 frågor (+ svar, ofc). Here you go!
____________________________________

1. Hur gammal är du? 7708 dagar.
2. Hur gammal känner du dig? njae, sisådär 70 år kanske.
3. Vad har du gjort i dag? Vaknat, kramats, ätit frukost och tagit det lugnt.
4. Vilken film såg du senast? The Lake House
5. Vem ringde du senast? Mor min
6. Är du besatt av någonting? I don’t know, am I? Ring prellen.
7. Är du rädd för blod? Rädd är jag väl inte, men det är inget jag tycker om.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Min nya favoritplats i soffan, i vårat mysiga vardagsrum, i vårat fina hus, i härliga Para.
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Uhm… Fredrik Reinfeldt, Göran Persson, Olof Palme, *insert name* och *insert name*.
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nej, faktiskt inte!
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Svart, grått, blått och lila.
12. När vaknade du i dag? 10.30
13. Vilken är din favorithögtid? Jul och midsommar.
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Med min andra halva, på en solig strand i utlandet.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Jag tror inte jag har något sådant hemskt ställe, men visst finns det platser man omedvetet (och medvetet) undviker.
16. Hur vill du tillbringa din pension? Tillsammans med P, med resor och trevliga dagar.
17. Vad lyssnar du på just nu? Outrot på en serie.
18. Har du någon gång brutit ett ben? Inte brutit rakt av, men sprickor har jag varit med om.
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Riktigt smör, grädde (40% ofc), potatis, choklad och te.
20. Vem är din favoritkändis? Jag vet inte riktigt, tycker om många på olika sätt.
21. Vad är du på för humör just nu? Jag är relativt glad, men lite trött.
22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa.
23. Snarkar du? Nej, inte vad jag har hört.
24. Vilka yrken har du provat på? Jag har varit på ett café, köksenheten på ett äldreboende, kock och bagerska i ett hotellkök och svetsare.
25. Hur går du helst klädd? Mjukisbyxor, en stor t-shirt och en mysig kofta/tröja.
26. Vilket stjärntecken är du född i? Fiskarna
27. Vilket är ditt favoritgodis? Choklad, utan tvekan.
28. Vad sa du senast? Kör försiktigt, puss!
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska, hemkunskap, matte och estetämnena.
30. Vad har du på dig just nu? Mjukisbyxor och en stor t-shirt!
31. Vilken är din favoritaffär? Ica.
32. Vad har du för storlek i kläder? XS-S/34-36 på överdelar, S-M/36-38 på underdelar.
33. Vad har du i dina fickor? Ingenting.
34. Vad köpte du senast? Smycken, hårmousse och nudlar.
35. Hur många gånger har du flyttat? Fjorton gånger.
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Motorbåt, bränsle till motorbåten och mat.
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvälls-/nattmänniska
38. Senaste filmen du såg på bio? Sista Hobbitfilmen, i 3D!
39. Har du blivit sydd någon gång? Ja. 7 stygn på höger hand, 6 stygn vänster bröst, 3 stygn vänster sida bröstkorg och okänt antal stygn höger höft.
40. Har du någon gång badat naken utomhus? Ja, det har nog de flesta gjort någon gång.
41. Vad åt du till frukost? En dubbelmacka med kaviar och kokt ägg, och en gigantisk kopp med te .
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Jag var elva år, gick i femman på min tredje skola, bodde i ett nytt hus med mor och bror, fick min första katt och var fortfarande glad. Helt ovetandes om att jag året därefter skulle börja bli mobbad och att ett självskadebeteende skulle starta.
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nej, jag har inte ens ett körkort.
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Min andra halva.
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? Bredvid mig i sängen.
46. Vad var det sista du åt? Frukost, se fråga 41.
47. Vem är världens vackraste kvinna? Alla är vackra på sitt sätt.
48. Är du blyg? Ja, oftast.
49. Vilken var den sista konserten du var på? Jag minns inte, det var sååå länge sedan.
50. Vad heter du i andra namn? Karolina.
51. Har du varit med om en bilolycka? ja, på julafton 2014.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Ja, det har jag nog.
53. Vilken är den roligaste träningsformen? Räknas snowboard? Isåfall snowboard.
54. Har du några husdjur? Jag har en hund och två katter hos min mor, och hoppas på att P ska gå med på att skaffa katt(er).
55. Vill du gifta dig? Ja, någon gång vill jag det.
56. Vad är du sugen på just nu? Vad som helst som går att äta.
57. Vad är klockan? 14.19
58. Vad är det konstigaste du ätit? Jag vet inte riktigt.
59. Har du någon udda förmåga? Hmm, räknas en ostoppbar längtan att få baka som en udda förmåga?
60. Var växte dina föräldrar upp? Min mor växte upp i Kraxaby, där hon ny bor (500m från gården där de bodde, där en av mina morbröder nu bor).
61. Vad önskar du dig i julklapp? En bra köksassistent.
62. Har du någon gång uppträtt inför massa människor? Ja, flera gånger, både med teater ocgmh som artist.
63. Göteborg eller stockholm? Lätt val, Göteborg.
64. Har du sett någon dö? Nej.
65. Har du någon gång ringt polisen? Ja, några gånger.
66. Hur många grader är det ute? 12.2°c
67. Vilken färg har ditt hus? Aprikos/rosa.
68. Vad sjöng du senast? Älskade ängel,  allsång i bilen.
69. Har du insett vilka som är dina äkta vänner? Ja.
70. Har du någon gång varit ”medverkande” i en rättegång? Nej.
71. Har du svenskt ursprung? Ja, det är vad min mor säger. Men flera gånger har jag fått frågan om jag är från Estland, så jag vet inte riktigt. 😉
72. Hur mycket väger du? Runt 54.
73. Har du ett turnummer? 2, 3 och 13.
74. Vem kramade du sist? Patrik.
75. Har du någon gång åkt snowboard? Ja, och gud vad jag saknar det! Det är det bästa jag vet, men jag har bara åkt en gång sedan mina ben försvann 2012.
76. Kan du åka skateboard? Nah, jag ramlar bara och slår ihjäl mig.
77. Nämn någon du beundrar och varför? Det finns något att beundra hos alla.
78. Har du gröna fingrar? Ja, det har jag väl.
79. Har du svimmat någon gång? Ja.
80. När lärde du dig senast någonting nytt? Jag pluggade Psykiatri igår, då lärde jag mig väl något.
81. Har du, eller har haft, något smeknamn? Smulan, smulis, jullan, piggelin…kärt barn har många namn.
82. Vad skulle du göra om du fick full lön i ett år utan att behöva jobba? Jag hade tagit körkortet, sparat till en underbar utlandsresa för mig och P, och sparat inför framtiden.
83. Är du vidskeplig? Ja, väldigt.
84. Vilka är dina största svagheter? Jag är alltid rädd för något, och är oftast väldigt blyg.
85. Vad händer till helgen? Det återstår att se! Kanske vi får besök, eller så är vi ensamma hela helgen med en massa mys och bara ta hand om varandra.
86. Om du skulle få en miljon kronor för att hugga av den hand du inte skriver med, hade du gjort det då? Aldrig.
87. Vad har du gjort idag för att ditt liv ska vara bättre imorgon? Jag vet inte.
88. Nämn tre saker du absolut inte kan göra? Säga nej, vara otrevlig om främlingar och spara pengar.
89. Vilken är din favoritrestaurang? Önstabaren här i Sollefteå.
90. Bada eller duscha? Duscha. Men ibland kan det vara skönt med ett bad.
91. Är du bra på att laga mat? Ja, det är vad jag fått höra i alla fall.
92. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb du har haft? Ja, när jag var på köksenheten, i hotellköket och i verkstaden.
93. När och varför var du på sjukhus senast? Opererade bort två födelsemärken för några veckor sedan.
94. Vilket är ditt drömyrke? Att vara kock eller konditor, och allra helst vill jag öppna ett eget café.
95. Har du några piercings? Ja. Jag har haft bl.a. navel, smiley, tongue web, vanlig i tungan, conch, helix och tre töjningar i öronen. Nu har jag dock bara de i öronen kvar; conch, helix, 2 st 10mm töjningar och en 5mm töjning
96. Löskokta, hårdkokta eller stekta ägg? Mellankokta eller stekta.
97. Om du fick resa tillbaka i tiden och återuppleva en händelse, vilken skulle det vara? Jag skulle vilja åka tillbaka och träffa mamma C, om så bara för en dag.
98. Vad gjorde du 8.00 imorse? Sov.
99. Har du gråtit idag? Nej.
100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Fortsätta kolla på serier och filmer, och bara ta det lugnt.